Sol, bad, pool och oro.
Igår var en dag som verkligen lyfte mig. Har gått och känt mig orolig och lite nedstämd av och till den sista veckan. Orolig för massor av saker, att inte komma hem, hur det ska gå när vi kommer hem med alla känslor, rädsla för smittan hemma, rädslan för hur alla thailändare ska klara sig i dessa tider. Är så ledsamt att se hur restaurang efter restaurang stänger igen, hur alla strandvagnar med mat och souvenirer försvinner och alla speedboats som ligger på torra land. Många thailändare är beroende av varje dags inkomst, de har ingen buffert eller a-kassa att plocka ut för att överleva dagen. Så nu dessa sista dagar gör vi vad vi kan för att hjälpa, vi äter och dricker och spenderar pengar för att kanske ge dem någon mer dag att inte behöva gå hungrig.
Nåväl till dagen igår. Vi for till en av våra favoritstränder, Tre träden. Jösses vad folktomt, värre än när vi kom i oktober. Emma, Rasmus och barnen kom förbi och badade de oxå.
Kl:14.30 hade Johan bjudit in till poolparty. Johan fyllde 45 år och detta skulle firas rejält. Vi badade och busade i poolen flera timmar. Är så innerligt glad och tacksam för den fina äkta vänskap vi bundit med våra vänner här. Det är en vänskap som kommer vara livet ut. Dessa tunga stunder har bundit oss ännu närmare varandra, vi har gråtit och skrattat om vartannat.
Emma, Stina och jag överaska Johan med att sjunga Lasse Holms låt Prescatore vessuvio. Sedan ville fler sjunga och uppträda.
En orm har setts till i busken!
Vid halv sex tog vi oss till Two Dow för middag. Kl:19.00 var vi dock tvungna att lämna restaurangen då de var tvungna att stänga. Blev en mysig middag med alla.
Efter middagen blev det mer poolbad! Så härligt att ligga i poolen och flyta under stjärnorna med sina närmaste. Mikrofonerna kom fram igen och alla sjöng och dansade.
Vi avslutade kvällen på Stina och Johan altan med en flaska rött från Vietnam. Så gott och så skönt att runda av denna dag med ett lugn.
Väl hemma pratade jag med Nettan, min älskade fina vän som var här och besökte mig i fjol. Känner en sådan längtan hem nu, vill sätta mina fötter på svensk mark och andas klar och frisk luft.
Var rädda om er♥️
Pop kan Mai.
Måste bara berätta!! 47 år gammal har jag äntligen äntligen vågat göra bomben i poolen!!
Så mkt fina och kloka ord även här.
Blev varsin hjärtat att läsa här.
Ditt tal igår var otroligt vackert.
Tack igen för allt, vilken vänskap nu ser vi till att ses så snart det går hemma ❤️❤️❤️