Från supersocial till antisocial, läs inte om du inte vill höra gnäll.
Oj vilken käftsmäll det blev att landa i verkligheten Sverige. När vi levde i Ban Phe var vi hela tiden omgärdade med folk, kanske låter jobbigt för somliga, men inte för oss. Vi älskar att ha folk runt omkring oss och de vi umgicks med var ju vår familj i Thailand. Så kommer vi hem och möts av....ingenting! Visst ringer telefonen och vi pratar med folk på Messenger men detta att se varandra, att äta tillsammans eller sitta i en solstol tillsammans och se solen gå ner. Ja, det är svårslaget. Och sedan allt snack om Corona, för tre veckor sedan levde vi i vår bubbla och pratade enbart om sol, bad, resor och annat som gör livet glatt.

Då jag har bytt jobb under min tid i Thailand så var det bestämt att jag skulle börja jobbade 14 april, således fick jag två veckors ledigt vid min hemkomst. Jag tror jag har sett allt som är värt att se på TV, städat hela huset, tvättat all tvätt, rensat i trädgården......börjar bli segt. Så i morse när jag vaknade kändes allt bara så gråttoch trist. Ingentinghar man att se fram emot, inga teaterbesök, inga resor, inte få träffa Falke, inga konserter och inte ens några middagsbjudningar då folk ska undvika sociala sammanhang. När jag väl tog mig ur sängen messade jag med min älskade vän Stina och de andra tjejerna från krisgruppen. Kändes så skönt att få vräka ur sig lite, att få beklaga sig. Och ingen av dem pratade om rädslan för Corona eller att det är så otäckt. Visst, jag vet och förstår att man ska ha respekt för denna sjukdom, det har jag, men det var bara som en dörr smällde igen och den var jag inte beredd på. Jag har verkligen den största respekten för de som väljer att isolera sig, speciellt om man är i riskgruppen.
Nåväl, nu har jag fått gnälla av mig lite! Ni som tar illa upp, ber om ursäkt, och tänk att detta är nonsens av en gnällig kärring som inte får leva ett socialt liv, dricka drinkar i solen och bara är bitter!
Under veckan som gått har jag ändå hunnit träffa delar av mina barn. I lördags hade vi lite födelsedagsfika här för grabbarna.

Igår tog Fanny och jag bilen till Västerås för att handla lite till henne på IKEA. Märklig känsla när det nästan inte var nå folk där.

Har börjat fixa fram utemöblerna. Ser fram emot att sitta i dessa och läsa. Har strosat runt i min trädgård massor.

Julrosorna blommar så fint.

Igår kom även vår kille Svante hem igen. Han har bott hemma hos en kompis till mig under vintern. Hans är så lycklig.

Nej nu ska jag vända detta till något positivt, jag ska omfamna livet och njuta i stunden! Såsom att jag har massor med knoppar i alla mina orkidéer och att jag köpte mig en ny igår♥️


Puss och kram
Så otroligt befriande o träffsäkert o läsa detta. Vi som var i Ban Phe dessa månader VET hur livet kan vara. Det är verkligen en käftsmäll att anpassa sig till denna vardag. Tur vi har varandra i både glädje och ledsamhet. Massa pussar o kramar ❤️❤️❤️❤️❤️ Våra mess betyder så mkt nu